söndag 11 december 2011

CoRoT - Keplerteleskopets okända men framgångsrika kusin

Keplerteleskopet och dess sökande efter exoplaneter känner de flesta astronomiintresserade väl till, men hur många har hört talas om rymdobservatoriet CoRoT? Det är den europeiska "light-versionen" av Kepler som också letar efter exoplaneter. Den har faktiskt hittat nästan lika många som Kepler!

CoRoT (Convection, Rotation and planetary Transits) är ett rymdobservatorium som sändes upp i december 2006 och dess uppdrag har i flera omgångar förlängts, nu senast till mars 2013. Projektet leds av den franska rymdmyndigheten CNES men har också deltagande från bl a ESA. CoRoT kretsar på 900 kilometers höjd över jorden. Observatoriet har varit relativt framgångsrikt i sitt sökande efter exoplaneter. Man har hittills (dec 2011) funnit 26 stycken, vilket är nästan lika många som det mer kända Keplerteleskopet (som dock angett ytterligare drygt 2.300 exoplanetkandidater). Även CoRoT har angett ett stort antal exoplanetkandidater, hela 401 styck.

De flesta CoRoT-fynd är planeter i Jupiterstorlek, men två av fynden är planeter med massor på ca 5-10 gånger jordens massa. Det är CoRoT 7b och 7c. CoRoT 7b observerades i februari 2009 och var faktiskt den minsta exoplanet man hittat ända fram till januari 2011 då Keplerteleskopet fann Kepler 10b. Den kretsar dessutom runt en stjärna som har ungefär samma massa som solen. Denna CoRoT-planet är dock en osedvanligt ogästvänlig plats och långt ifrån någon beboelig zon. Den kretsar mycket nära sin stjärna och gör ett varv på endast 0,85 dygn! Det gör att yttemperaturen kan vara någonstans kring 1.500 grader!

CoRoT-uppdraget är som sagt ganska okänt, men intressant. Det känns som om CNES och ESA har lite att lära av NASA vad gäller marknadsföring! Man kan börja med att uppdatera sin websida, som är något föråldrad.


(Bildkälla: CNES)

Läs mer på: http://sci.esa.int/science-e/www/area/index.cfm?fareaid=39

Krävs det plattektonik för att skapa en beboelig planet?

Vid American Geophysical Unions (AGU) konferens förra veckan diskuterades förutsättningar för liv på exoplaneter. Antalet exoplaneter ökar explosionsartat och det kommer en strid ström av rapporter om jordliknande planeter och planeter i den s.k beboeliga zonen, men hur "beboeliga" är dessa planeter egentligen? I vårt solsystem är det inte bara jorden som ligger i den beboeliga zonen. Även t.ex månen och Mars ligger perfekt placerade i denna zon och det är idag synnerligen ogästvänliga platser för annat än möjligen mycket enkla livsformer (kanske på Mars). Det krävs därför en hel del annat för att en planet verkligen ska vara beboelig.

Vid AGU-konferensen presenterade en grupp geofysiker en idé om att en viktig förutsättning för liv är en jordskorpa som rör sig, dvs det vi kallar för plattektonik som förklarar kontinentaldriften på jorden. Jordskorpan består av ett antal plattor som rör sig i förhållande till varandra vilket bl a skapar jordbävningar. Det skapar dock även megnetfält som skyddar oss från ohälsosam strålning, rör om i materian vilket påverkar vår biosfär och vår atmosfär vilket bidrar till att minska växthuseffekten. Jorden förblir därmed en "lagom" varm och behaglig plats att leva på. Forskarna menar t o m att om vi inte hade haft dessa rörelser i jordskorpan så hade vi inte haft det liv vi har idag på jorden.

File:Plates tect2-sv.svg
De olika plattorna på vår jord (Bildkälla: Wikipedia)

Det senaste exoplanetfyndet, Kepler 22b, är sannolikt inte en värld där några mer avancerade livsformer kan exixtera enligt forskargruppen. Enligt forskarna krävs en massa som är mellan 0,5 och 5 jordmassor för att jordskorpans plattor ska "flyta" och Kepler 22b har förmodligen en massa som överstiger 10 jordmassor. Vi behöver alltså hitta mindre exoplaneter i den beboeliga zonen om man ska tro denna forskargrupp.

Läs mer på: http://blogs.agu.org/geospace/2011/12/10/exoplanets-with-tectonics/

Hur stora är egentligen våra planeter och vår sol jämfört med de största stjärnorna

UniverseToday hade igår en kul artikel om storleken på våra planeter jämfört med de största stjärnorna. När man ser det så här inser man hur otroligt små våra planeter är jämfört med de största stjärnorna (eller snarare kanske tvärtom, hur stora stjärnorna är i förhållande till våra planeter).

Bilden ska läsas så att det största objektet i bild 1 är det minsta objektet i bild 2 osv.


(Bildkälla: Wikimedia)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91691/astronomy-without-a-telescope-how-big-is-big/