torsdag 31 maj 2012

Var är rymdsonderna i juni och vad gör dom?

Då var det dags för Emily Lakdawallas (Planetary Society Blog) månatliga rymdsondsuppdatering. Var är alla rymdsonder och vad gör dom? Det viktigaste som händer i juni är följande:


  • Marsfordonet Opportunity sätter lite fart igen och fortsätter färden över Marsytan
  • Rymdsonden Cassini ska studera Saturnusringarna lite mer detaljerat för första gången på 2,5 år samt titta lite närmare på Saturnusmånarna Titan, Mimas och Tethys
  • Rymdsonden Messenger kretsar nära Merkuriusytan och fullbordar nu ett varv på bara 8 timmar. Fina bilder kan förväntas.
  • ESA lovar rapportera lite mer flitigt från rymdsonden Venus Express utforskningar.
I övrigt är det "business as usual". Kolla in Planetary Society-bloggen (länk ovan). Den är bra!

Månadens rymdsondskarta (Klicka på länken ovan för bättre bild)



SpaceX Dragon har landat

SpaceX Dragon landade idag i Stilla havet efter en mycket lyckad rymdfärd. Uppdraget, som var ett testuppdrag, har gått som smort och allt tycks ha fungerat perfekt. Det ska bli spännande att följa fortsättningen. Så småningom är det tänkt att kapseln inte bara ska forsla material utan också astronauter till rymdstationen. SpaceX tycks verkligen vara på gång i och med detta. Häromdagen tecknade man också avtal med satellitoperatören Intelsat om uppskjutning av satelliter med hjälp av SpaceX kraftigaste raket, Falcon Heavy.


Kapseln dras in mot rymdstationen (Bildkälla: NASA)

Populär Astronomi har en radda fina bilder från Dragonäventyret på sin websida. Kolla här.

onsdag 30 maj 2012

Hur många beboeliga exoplaneter har man upptäckt?

Exoplanetjakten går vidare och sakta men säkert ökar antalet fynd. Totalt är man nu uppe i 770 upptäckta exoplaneter. Till det ska läggas de 2.321 exoplanetkandidater som Keplerteleskopet identifierat så här långt. En god gissning är att flertalet av dem inom de närmaste åren kommer att bekräftas vara exoplaneter. Utöver det har andra forskarteam identifierat 172 himlakroppar som kan vara exoplaneter. Hur många av dessa planeter kan då klassas som beboeliga? Inte särskilt många. Websidan The Habitable Exoplanets Catalog (HEC) anger endast 4 av de 770 upptcäkta exoplaneterna som potentiellt beboeliga. Till det kommer ytterligare 29 potentiellt beboeliga planeter bland exoplanetkandidaterna. Man gissar dessutom att det bland alla dessa exoplaneter finns ca 40 potentiellt beboeliga exomånar.

Det bör betonas att det rör sig om just potentiellt beboeliga planeter och månar. Förutom att planeter och månar ska befinna sig på lagom avstånd från sin stjärna, inom den s.k beboeliga zonen, bör de också ha flytande vatten, en atmosfär och mycket annat för att liv ska uppstå och bestå. Bilden nedan visar de fyra mest lovande exoplaneterna så här långt. De är alla större än jorden.Den första av dessa potentiellt beboeliga planeter som upptäcktes var Gliese 581d. Den upptäcktes för lite drygt 5 år sedan, så man kan lugnt säga att exoplanetforskningen är en mycket ung vetenskap under utveckling.


(Bildkälla: The Habitable Exoplanets Catalog)

På HEC:s websida finns en kul topplista över de mest "extrema" exoplaneterna:


  • Den minsta exoplaneten så här långt är PSR 1257 12b, en planet som liknar Merkurius
  • Den största exoplaneten är CT Cha b med en diameter som motsvarar 25 jorddiametrar
  • Den exoplanet med hittills störst massa är CD-35 2722b, med över 10.000 jordmassor
  • Den exoplanet med lägst densitet är WASP-17b, med en så låg densitet som 10% av densiteten hos vatten
  • Exoplaneten med högsta densitet är KOI-55b, som är en "död planet" med mer än 5 gånger densiteten av bly. Det är tungt det! 
  • Det finns planeter som kretsar väldigt nära sin stjärna. Den exoplanet som är närmast, med kortast omloppstid och dessutom hetast, är PSR 1719-14b. Avståndet till stjärnan motsvarar 0,1% av avståndet mellan Merkurius och solen! Omloppstiden är endast 2,2 timmar. Planeten torde koka!
  • Motsatsen till föregående planet är de två planeterna WD 0806-661B b respektive Oph 11b. Den första av dessa kretsar kring sin stjärna på ett avstånd som är 63 gånger avståndet mellan Pluto och solen! Tyvärr vet man inte dess omloppstid (som sannolikt även den är rekordlång), så det rekordet hålls istället av Oph 11b på 2.000 år!
  • Kallast är GJ 317c med en temperatur på 50K (som Pluto ungefär)
  • Den exoplanet som är närmast jorden är eps Eridani b på 10 ljusårs avstånd
  • De exoplaneter som är längst bort av de hittills upptäckta är SWEEP-04 och SWEEP.11 som är nästan 30.000 ljusår bort.
Detta är som sagt topplistan just nu och den kan komma att förändras ganska rejält under kommande år.

Ännu lite mer exoplanetstatistik: 

  • Endast 7 av de upptäckta exoplaneterna är mindre än eller lika med jorden i storlek. Resterande 763 planeter är större än jorden. sannolikt är det inte så att vår galax består av en massa stora planeter utan det är helt enkelt så att de stora planeterna är enklare att hitta. Bland exoplanetkandidaterna finns dock gott hopp om att hitta en massa småplaneter. Mer än 250 av dessa tycks vara jordstora eller mindre.
  • Det stora flertalet exoplaneter är också heta. Tyvärr verkar nästan alla exoplanetkandidater också vara heta.

söndag 27 maj 2012

Fin ESA-film om Venuspassagen

Den europeiska rymdmyndigheten ESA har producerat en fin film om Venus och Venuspassagen. Det är lite information om planeten och om utforskningen av planeten. Det är förstås rymdsonden Venus Express som försett oss med fakta om denna planet.



Här kommer också en bild som rymdsonden Messenger tog av Venus när den passerade förbi. Venus täta atmosfär gör att man inte ser några detaljer.


(Bildkälla: NASA)


fredag 25 maj 2012

Spännande att följa SpaceX Dragons ankomst till ISS

Under fredagmorgonen har det varit en lång sändning från SpaceX Dragons dockningsförsök med den Internationella rymdstationen ISS. Det var spännande att följa den avancerade manövern att successivt närma sig ISS. Det gäller ju att göra detta på ett säkert sätt och inte äventyra ISS-astronauternas säkerhet. Därför gjordes en mängd tester innan Dragon tilläts komma alltför nära ISS. Bland annat styrde man Dragon fram och tillbaka mellan 250 och 235 meters avstånd från ISS för att säkerställa att man från ISS kunde styra Dragon. Sedan följde tester där kapseln var 200 resp 150 meter ifrån ISS. Framförallt ville man säkerställa att positioneringsutrustningen på Dragon visade exakt rätt position. Det verkade vara något litet problem med sensorerna på Dragon.

Hela denna rymdfärd ses som en testfärd och därför utförs en rad tester för att se att Dragonkapseln kan navigeras så exakt att den kan tillåtas docka med ISS. Därför lade man in ett par extra moment i slutfasen av Dragons ankomst till ISS.

Kolla den här filmen som är tagen från ISS igår! Den lilla mörka pricken är Dragon som flyger en bit under ISS.



När klockan närmade sig 13.45 svensk tid idag fick Dragon klartecken att komma så nära som 30 meter från ISS. Efter ytterligare några stopp på vägen kom den till slut till denna position klockan 15.00. Kapseln syntes allt tydligare på filmen från ISS allteftersom den närmade sig. Vilket skådespel! De ytterligare testerna som genomfördes gjorde att dockningen med ISS försenades något.

Här kommer en skärmkopia som jag tog lite efter klockan 14 idag från livesändningen som NASA hade. Man ser Dragon med jorden i bakgrunden. Fin bild!



Här kommer ännu en skärmkopia tagen klockan 14.17. Vackra moln i bakgrunden!



Här har Dragon kommit en bra bit närmare ISS. När den var bara 59 meter från ISS gavs ett kommando från SpaceX om att backa tillbaka lite (till ca 70 meter från ISS) för att ännu en gång undersöka kameror och sensorer på Dragon.


Man får påminna om att ISS och Dragon far fram med en hastighet på sisådär 28.000 kilometer i timmen. Det är alltså inte fullt så stilla och lugnt som det ser ut på de filmer man ser från ISS. Dockningen sker alltså i denna höga fart. Det hinner dessutom bli "dag" och "natt" flera gånger om under denna sändning.

Tyvärr kunde jag inte följa den sista timman av dockningen. Klockan 15.56 blev det i alla fall en framgångsrik dockning. Vilken prestation! Det är den här robotarmen, som heter Canadarm2, som greppade tag i dragonkapseln och dra in den till rymdstationen.


(Bildkälla: NASA)

torsdag 24 maj 2012

Mars och Venus är i fokus i år

2012 är planeterna Mars och Venus år. Mars för att årets stora rymdsondshändelse sker den 6 augusti då rymdsonden MSL med dess fordon Curiosity landar på planetens yta. Venus för att vi den 6 juni ska få bevittna århundradets sista Venuspassage.

Jag hittade en kul video om konsten att landa på Mars. Eftersom Marsatmosfären är tunn gäller det att få stopp på ekipaget. Det räcker inte med stora fallskärmar. Ett alternativ är att använda en airbag, men MSL är allt för stor och tung för att det ska fungera. MSL kommer därför att använda sig av flera olika system för att landa välbehållen på Mars. Förutom fallskärm ska den också bromsas upp med hjälp av speciella hjälpmotorer. När den närmar sig Marsytan ska Curiosity firas ner med hjälp av ett slags rep. När den väl landat tryggt på Marsytan "sprängs" repen av och fordonet kan börja köra. Resterande landningskapsel kraschas en bit bort. Det hela verkar ganska avancerat.


(Källa: NASA


I avvaktan på denna landning börjar en annan Marsbil att vakna till liv igen efter en kortare viloperiod. Det är Opportunity som står på kanten av Endeavourkratern. Häromdagen kom denna utsiktsbild från fordonet.


(Bildkälla: NASA)

Och så har vi Venus. Denna, vår systerplanet, som på grund av en accelererande växthuseffekt blivit en synnerligen ogästvänlig plats. En av årets stora astronomihändelser inträffar om knappt två veckor med Venus i huvudrollen. Planeten passerar då solskivan och vi får uppleva århundradets andra Venuspassage. Den förra inträffade 2004. Dessa Venuspassager kommer i par, två stycken på åtta år och sedan ett mellanrum på lite drygt 100 år till nästa par. Populär Astronomi har de senaste dagarna skrivit om denna händelse och har en intervju med den veteskaplige projektledaren för rymdsonden Venus Express, Håkan Svedhem. Robert Cumming på tidningen ger också lite inköpstips inför detta event (se här). Solförmörkelseglasögonen låter som ett bra tips. Det där med väckarklocka låter också som en god idé. Solteleskopet för det facila priset av 7.000 kronor är kanske en något mer tveksam investering. Den är nog bara för de riktiga solentusiasterna!  Jag återkommer förstås här i bloggen om Venuspassagen när det börjar närma sig.


Så här såg det ut 2004 när Venus täckte lite av solytan (Bildkälla: Wikipedia)

Den nionde planeten

När den avlägsna Pluto upptäcktes 1930 av den amerikanske astronomen Clyde Tombaugh räknade vi till nio planeter i vårt solsystem. I 76 år, till år 2006,  gällde denna sanning, även om det lite då och då kommit propåer om ytterligare planeter. Istället för fler blev det den 24 augusti 2006 en färre, efter ett beslut av den Internationella astronomiska unionen om att degradera Pluto till en s.k dvärgplanet. Orsaken var att man åren innan upptäckt ett flertal himlakroppar som liknade Pluto, varav en, Eris, dessutom tycktes vara något större än Pluto (senare data visar att de två himlakropparna sannolikt är mycket lika i storlek). Nu kommer nya forskarrön om en nionde planet i vårt solsystem.

National Geographics skrev för ett par veckor sedan om att en grupp forskare har lagt fram en teori om att det måste finnas ytterligare en planet längre ut i solsystemet för att man ska kunna förklara rörelserna hos en del objekt i det s.k Kuiperbältet, ett bälte utanför Neptunus omloppsbana bestående av asteroider m.m. Forskarna hävdar att vissa asteroider och dvärgplaneter har ologiska omloppsbanor om inte de förklaras av något större objekt som påverkar dessa himlakroppar. Man tror att det finns en relativt stor planet långt ut i solsystemet som åstadkommer denna påverkan. Problemet är att, om den nu finns, så är det mycket svårt att beräkna var den är och ännu mycket svårare att få syn på den. Vi får väl se om vi får en nionde planet så småningom.

An illustration of ''Quaoar,'' a Kuiper belt object.
Illustration av en tänkt planet (Bildkälla: NASA)

onsdag 23 maj 2012

Bra astronomiappar - gratis dessutom!

Det finns numera en rad bra astronomiappar till våra Ipads, Iphones och Androidtelefoner. Många av dom är dessutom gratis, vilket ju inte gör saken sämre. Här kommer lite tips om några av de gratisappar som jag själv använder.

Om vi börjar med Ipad så finns det en rad lysande appar. Ipad:ens lite större skärm är ju förstås till fördel i sammanhanget. Jag har bl a följande:

  • Flipboard - ingen astronomiapp, men en helt fantastisk app för att t.ex kolla in tweets, nyheter m.m. Innovativ teknik gör om tweets från ett flertal olika källor så att det ser ut som en nättidning! Inom ramen för konceptet finns ett antal mer utvecklade "nättidningar" såsom National Geographics, Popular Science m.m. Detta är en riktig höjdare!!
  • Exoplanet - en utmärkt app om alla exoplaneter man upptäckt. Innehåller komplett databas med illustrationer och info om både planeter och om de stjärnor som de kretsar kring.
  • NASA app - en lysande app som ger otroligt mycket information om det mesta som NASA sysslar med. Förutom fakta om solen och planeterna finns här fakta om flertalet rymdsonder, med ett stort antal foton, videos m.m. Senaste nytt från NASA presenteras också med bl a länkar till alla tweets.
  • ESA - den europeiska rymdmyndighetens motsvarande app. Inte lika bra som NASA:s, men ger ändå en hel del matnyttig information om vad som händer. Det finns en del fina bilder också.
  • NASA Pluto Mission - en specialapp som beskriver rymdsonden New Horizons och dess uppdrag.
  • SOHO - en app som i realtid (nästan i alla fall) visar solen, solfläckar, eventuella utbrott m.m
  • SDO - en app som kompletterar SOHO med än mer solinformation
  • 3D Sun - ytterligare en solapp värd att kolla in. Har dessutom en del fina solbilder
  • Moon Globe - en månapp som visar månen i detalj samt har lite nyheter 
  • Planets - en enkel app som visar information om när planeterna "går upp" och "går ner"
  • Hubble top 100 - visar de 100 bästa Hubblebilderna
  • JPL Space Images - visar bilder som rymdsonder och teleskop har tagit. 
  • Stellarium - en enkel planetarieapp (dock mycket bättre i PC-version)
  • Night Sky Lite - en enkel planetarieapp
  • GoSkyWatch  - ännu en enkel planetarieapp
  • SkyORB - en fjärde app av samma sort
  • Stars - stjärnkarta
  • iSpace News - en app med rymdnyheter från olika håll
  • Portal to the Universe - En app med astronominyheter
Flertalet av ovanstående fungerar förstås också i en Iphone.

Om vi då tittar lite på Androidappar så finns en hel del av ovanstående appar även för denna plattform. Förutom några "kopior" av ovanstående så har jag bl a följande appar på min telefon (flertalet finns nog också till Iphone och Ipad):

  • Exoplanet - inte lika avancerad som till Ipaden, men duger gott ändå.
  • Galaxy Zoo - en app för dig vill medverka i arbetet med klassificering av galaxer m.m.
  • SkEye - en bra planetarieapp
  • Google Sky map - ännu en planetarieapp
  • PlanetariaX Pro- ...och en till
  • Planet counter - en liten widget som ger aktuell exoplanetstatus. Kul grej!
  • Solar System - en app som ger en massa info om solen och våra planeter.
  • Solar Sizer - en app som visar info om planeternas storlek, avstånd till solen m.m.
  • Solar Planets - en app som mer i textform beskriver planeterna.
  • Sunspots - senaste bilderna från solsonderna SDO och SOHO
  • Where is Io - en app för den som vill studera Jupiters fyra stora månar
  • Drake Calc - en app där man kan beräkna sannolikheten för andra civilisationer i vår galax. Bygger förstås på den amerikanske astronomen Frank Drakes berömda formel.

tisdag 22 maj 2012

Lyckad uppskjutning av SpaceX-raketen i morse

Det blev en till synes lyckad uppskjutning av SpaceX Falcon-raket i morse kl 09.44 svensk tid. Sändningen på SpaceX websida var synnerligen fascinerande. NASA:s raketuppskjutningar brukar vara ganska strikta tillställningar där man får se raketen på lite avstånd stiga mot skyn. För att inte tala om ryska och kinesiska raketuppskjutningar. I bästa fall får man se lite bilder från tillställningarna (även om Kina har haft TV-sändning från några av deras senaste proejkt).


Morgonens uppskjutning (Bildkälla: NASA)

Morgonens TV-sändning av uppskjutningen leddes av en trio SpaceX-medarbetare som såg lite nervösa ut inledningsvis, men som blev så lyckliga när raketen väl var iväg mot den internationella rymdstationen ISS. Kul att se denna genuina glädje! Förutom en utmärkt sändning med ganska detaljerad beskrivning av vad som händer så fick vi med hjälp av kameror på raketen följa när solpanalerna fälldes ut. Intressant!

Detta är första "riktiga" kommersiella rymdfarkosten som sänts upp mot ISS. De närmaste dagarna kommer  Dragonkapseln att genomföra en del tester och om allt går väl så ska den på fredag docka med ISS. På rymdstationen finns just nu 6 astronauter som ska hjälpa till vid dockningen. Det hela ser minst sagt lovande ut för tillfället.

Jag är väl egentligen inte någon stor fan av alla dessa ISS-expeditioner, men likväl kan man inte låta bli att ryckas med av den entusiasm som det här projektet har kännetecknats av. Det är utan tvekan en mycket stor prestation att ha lyckats komma så här långt på de relativt få år man arbetat med projektet. Det är kanske inte så dumt av NASA att satsa en del pengar på utvecklingen av kommersiell rymdfart. SpaceX grundare Elon Musk har utlovat bättre och avsevärt billigare rymdfärder än vad de olika nationella rymdmyndigheterna har förmått genomföra. Raketer, kapslar m.m ska också kunna återvinnas och återanvändas.

Billigare rymdfärder skulle kunna innebära att vi kan få se flera små rymdsondsprojekt till planeter, månar och asteroider framöver. Vi får väl se hur det hela utvecklar sig. SpaceX är i alla fall på gång och flera andra rymdbolag är i startgroparna och vill vara med i spelet. Förutom prestationen att få upp en raket i omloppsbana runt jorden och förhoppningsvis till ISS så handlar det också om mycket stora pengar. Det är ingen ideell verksamhet rymdbolagen bedriver, utan rymdfart är en marknad värd tiotals miljarder kronor de närmaste åren. NASA ser också en möjlighet att minska beroendet av de ryska Soyuz-raketerna. Ryssarna tar saftigt betalt för varje "taxiresa" till ISS. Enligt SpaceDaily tar ryssarna hela 63 miljoner dollar per passagerare!

SpaceX Dragonkapsel är utvecklad för att kunna transportera både astronauter och material. Den ska kunna ta upp till 7 astronauter i framtiden. Hittills är det bara rymdfarkoster som sänts upp av de nationella rymdmyndigheterna i USA, Ryssland och Japan som lyckats docka med ISS. Förutom SpaceX kan det bli aktuellt med ytterligare en raketuppskjutning i år i regi av ett amerikanskt företag, Orbital Sciences.

Här kommer en film från morgonens uppskjutning. Den som vill se hela morgonens webcast från SpaceX kan, när filmen är slut, klicka på rutan längst ner till vänster. Då kommer en timme program från SpaceX.




måndag 21 maj 2012

Bild av äggformade Methone - en av Saturnus små månar

Rymdsonden Cassini far omkring bland Saturnus månar. För det mesta studerar sonden de stora och medelstora månarna, såsom Titan, Dione, Tethys och Enceladus. Emellanåt kollar den dock lite även på de mindre månarna. En sådan liten måne, Methone, passerades igår. Bilden nedan är från denna förbiflygning. Methone är äggformad och har en längd på endast 3 kilometer. Månen upptäcktes tillsammans med två andra små månar, Pallene och Anthe, av just Cassini när den studerade månarna Mimas och Enceladus. De små månarna påverkas av det vatten som Enceladus sprutar ut. De blir "sprayade" kan man säga.


Månen Methone (Bildkälla: NASA)

Den 20 maj tog rymdsonden också denna bild av månen Tethys. Denna måne är en av Saturnus lite större månar med en diameter på lite drygt 1.000 kilometer.


Månen Tethys (Bildkälla: NASA)

Den närmaste tiden kommer Cassini att passera Titan på ganska nära håll för att studera denna planet i mer detalj. Titan är som bekant Saturnus största måne (och solsystemets näst största måne efter Ganymedes). Månens diameter är ca 5.150 kilometer.

Jorden har inte så mycket vatten som vi kanske tror!

När man ser en satellitbild av jorden så ser man att en stor del av jordytan är täckt av oceaner. Vår "blå planet" har onekligen stora havsområden och en väldans massa vatten. En fin bild på jorden kom för en vecka sedan från den ryska vädersatelliten Elektro L1




Men om man ser på det hela ur ett volymperspektiv så blir resultatet ett helt annat. NASA visade bilden nedan häromdagen på sin APOD-sida (Astronomy Picture Of Day). Om allt vatten samlades i en boll så skulle den inte bli större än så. Det är inte så blött som vi tror! Trots att oceanerna täcker ca 70% av jordens yta är de relativt grunda i jämförelse med jordens radie.


(Bildkälla: NASA)

söndag 20 maj 2012

Exoplanet som pulvriseras till stoft och miljarder ensamma planeter

Keplerteleskopet har upptäckt en liten exoplanet, av Merkuriusstorlek, som bokstavligen håller på att pulvriseras till stoft. Planeten kretsar kring en stjärna som är ca 1.500 ljusår från oss och tycks likt en komet ha en lång svans med materia efter sig. Man tror att orsaken till planetupplösningen är att den utsätts för mycket stark värme som sakta "kokar upp" planeten. Planeten kretsar mycket nära sin stjärna och gör ett varv på endast 16 timmar. Det innebär att avståndet till stjärnan bara är dubbelt så långt som stjärnans diameter, vilket ger en yttemperatur på över 1.800 grader Celcius. Upplösningsprocessen är dock långsam. Det beräknas ta hela 200 miljoner år innan planeten har upplösts i sina minsta beståndsdelar.


Illustration av planet under upplösning (Bildkälla: NASA)

Vad händer annars kring exoplanetutforskningen? En hel del intressant faktiskt. Häromdagen kom rapporter om att Keplerforskarna funnit att vissa stjärnor kan ha utbrott som är en miljon gånger kraftigare är de koronamassutkastningar som solens utbrott ger upphov till. Orsaken till de enormt kraftiga utbrotten är fortfarande oklara. Dessa "superflares" torde vara helt förödande för allt eventuellt liv i ett planetsystem kring en sådan stjärna. Märkligt nog anser dock forskarna att det kanske är här man ska leta efter planeter som kan hysa liv. Ett så kraftigt utbrott innebär nämligen att de organiska molekyler kan skapas som är livets byggstenar. Det gäller bara att det inte blir fler superutbrott som släcker allt liv lika fort.

Utforskningen av exoplaneter utgår från att de kretsar kring stjärnor. De viktigaste metoderna för att identifiera existensen av en eller flera planeter runt en stjärna bygger på dessa planeters påverkan på stjärnan. Antingen genom gravitationell påverkan så att stjärnan rör sig "ologiskt" eller genom att stjärnans ljusstyrka periodiskt förändras när en planet passerar "solskivan". En forskargrupp rapporterade i veckan att man tror att det finns enorma mängder planeter som far omkring fritt i vår galax utan att kretsa kring någon stjärna. Faktum är att man tror att dessa planeter är betydligt fler än alla stjärnor i galaxen, kanske miljoner miljarder! Det finns t o m forskare som tror att dessa "mörka" planeter kan förklara den mörka materians mysterium. Spännande!


Illustration av en ensam planet (Bildkälla: NASA)

Var kommer dessa planeter ifrån? När stjärnor och planetsystem bildas är det en ganska våldsam process, där olika himlakroppar påverkar varandra med sin gravitationskraft. I denna process är det sannolikt att en mycket stor del av himlakropparna slungas ut i tomma rymden. Där fortsätter de i all evighet om de inte fångas in av någon annan stjärna. Kan det då existera någon form av liv i en till synes mörk och kall värld som dessa ensamma planeter representerar. Ja, märkligt nog kan en del av dem fortfarande ha förutsättningar för liv om de skyddas av en tät atmosfär.

Det är onekligen ett märkligt universum vi har!

lördag 19 maj 2012

Kan månen användas som spegel? Ja, tydligen!

NASA rapporterar att man planerar att använda Hubbleteleskopet för att studera en av årets stora astronomibegivenheter, Venuspassagen den 6 juni. Eftersom Hubbleteleskopet inte kan titta rätt in i solen (teleskopet saknar solfilter) så tänker NASA utnyttja månen som spegel och på så sätt fånga Venus passage över solskivan. Inte trodde man att månen kunde fungera som spegel! Det måste vara historiens största spegel!

I det reflekterade ljuset finns också inkapslad information om sammansättningen i Venus atmosfär m.m. Detta ger forskare en möjlighet att studera Venus atmosfär, som komplement till tidigare och pågående rymdsondsobservationer. Självklart är det bättre kvalitet i den direkta observation som t.ex rymdsonden Venus Express gör av Venusatmosfären, men detta Hubbleexperiment kan ge viktig metodkunskap vid sökandet efter atmosfär kring exoplaneter. Om experimentet lyckas kan det ge möjligheter att, med den här typen av indirekt metod, upptäcka tecken på atmosfär kring exoplaneter.


(Bildkälla: NASA)

Uppskjutningen av SpaceX-raketen avbröts i absolut sista sekunden idag

Det blev ingen uppskjutning av SpaceX-raketen Falcon med dess kapsel Dragon. Försöket avbröts i absolut sista sekunden. Nytt försök på tisdag. Kolla in min twitter för detaljrapportering från morgonens uppskjutningsförsök (Länk i panelen till vänster här i bloggen).

Första privata rymdfarkosten startar snart mot rymdstationen

När detta skrivs är det en knapp timme kvar till uppskjutning av amerikanska företaget SpaceX Dragon-kapsel. Falcon-9-raketen är tankad och klar och just nu ser uppskjutningen ut att bli av. Det är ett mycket stort massmedialt intresse för detta projekt. Det hela är starten på en ny era av rymdfärder som drivs av kommersiella intressen. Än så länge är det de olika rymdmyndigheterna som är kunder till SpaceX och andra privata rymdföretag, men på sikt kan man tänka sig andra uppdragsgivare. Det har bland annat talats en hel del om kommersiell "gruvdrift" på närliggande asteroider. Det låter som hämtat ur en dålig science fiction-film, men kan faktiskt bli en realitet inom 10-20 år.

Vad har då SpaceX Dragon för uppdrag? Efter start (förhoppningsvis kl 10.55 svensk tid idag) från Cape Canaveral ska den redan efter mindre än 10 minuter gå in i omloppsbana runt jorden. Imorgon ska den kretsa runt jorden och i övermorgon testa alla system inför en eventuell dockning med den internationella rymdstationen ISS. Dessa tester genomförs delvis i rymdstationens närhet. NASA avgör sedan om rymdkapseln tillåts docka med ISS. Om så sker så kommer rymdstationens robotarm att se till att kapseln kopplas ihop med rymdstationen. Dettta är förstås en mycket känslig fas i projektet och kräver yttersta precision. En eventuell dockning sker på tisdag. På onsdag öppnar rymdstationens astronauter Dragons  lucka för att ta ut den nyttolast som den fört med sig. Om två veckor skickas kapseln tillbaka till jorden och ska då landa i Stilla havet väster om Kalifornien. Så är det tänkt.

Representanter för SpaceX förvarnar om att det är högst osäkert om dockningen kan genomföras redan i detta första försök. Det kan behövas ytterligare testflygningar innan man uppnår en sådan säkerhet att man vågar docka med ISS. SpaceX har tecknat ett kontrakt med NASA om minst 12 flygningar till ISS under kommande år. Dragonkapseln ska också kunna föra material från ISS och tillbaka till jorden. På sikt kan SpaceX komma att ersätta delar av de ryska transporterna till rymdstationen. Det handlar också om transporter av astronauter på sikt och inte bara nyttolast.

Som sagt: en knapp timme till start. Låt oss hoppas att det hela fungerar.

fredag 18 maj 2012

Vita dvärgar smaskar i sig planeter lite då och då!

Läser en intressant artikel i National Geographics om vita dvärgstjärnor som bokstavligen äter upp jordliknande planeter. Det låter ju lite makabert, men så kan det gå till i vårt fascinerande universum. Ett planetsystem kring vita dvärgar kan väl rent allmänt sägas vara i livets utförsbacke. Stjärnan har genomgått en kraftig expansionsfas och blivit en röd jättestjärna för att sedan sjunka ihop till en vit dvärg som sakta svalnar och dör. Så kommer det att gå med vårt solsystem också. Solen har tillräckligt med "bränsle" för att fortsätta förbränna väte till helium i ytterligare kanske 5 miljarder år. Sedan kommer den att expandera kraftigt till en röd jätte och redan där sluka de innersta planeterna i solsystemet, Merkurius och Venus (och kanske rent av jorden). 

Ny forskning visar att en planet som jorden mycket väl kan överleva solens röd-jättefas. Visserligen utraderas allt liv i och med att planeten värms upp så till den grad att den formligen rostas. Har planeten väl överlevt denna behanling kan man ju tycka att den kan vila i frid. Men icke! Stjärnans sista suck har destabiliserat planetens omloppsbana till den grad att den riskerar att krocka med andra planeter. Bitar av planeten kan då skickas iväg och, med lite otur, hamna rätt i gapet på den vita dvärgen. Så kan det alltså sluta även för vår jord. Hårda bud!

Ska en ny era i rymdhistorien inledas imorgon?

Ja, imorgon kan var början på ett nytt kapitel i utforskningen av rymden. Då ska den första privatfinansierade (med en hel del finansiellt stöd av NASA visserligen) rymdfarkosten sändas upp. Det är företaget SpaceX som efter ett flertal förseningar nu ska vara redo för en rymdfärd med sin Dragon-raket till den internationella rymdstationen ISS. Populär Astronomi skriver om det hela på sin websida idag.

Internetmiljardären Elon Musk och hans företag SpaceX har stuckit ut hakan ganska rejält under det senaste året och hävdat att man kan sköta ruljansen avseende transporter till ISS till en mycket lägre kostnad än vad ryssarna idag gör via sina Soyuz-raketer. Ryssland gör förmodligen en rejäl hacka idag genom att de har monopol på transporter sedan de amerikanska rymdfärjorna lades ner. Dessutom verkar SpaceX ha större planer än så. Kanske får vi se något av "kollektivtrafik" i rymden om ett par årtionden. Det låter som science fiction, men det kan nog tänkas bli verklighet. Vi får väl hoppas att det går bra imorgon.

För den som vill läsa lite mer om SpaceX-projektet kan studera företagets informationsmaterial här.


Dragonkapseln (Bildkälla: SpaceX)


Asteroider nära jorden

Vi är lyckligt ovetandes om alla asteroider, meteorer och andra stenbumlingar som far förbi jorden, ibland relativt nära. Som t.ex häromdagen då den 12 meter stora asteroiden 2012 JU for förbi jorden på "endast" 191.000 kilometers avstånd. Det är innanför månens omloppsbana runt jorden! Det är inte särskilt ovanligt med sådana asteroider. Under de senaste månaderna har flera mindre asteroider kommit ganska nära jorden. Ska man då uppsöka skyddsrum så fort en asteroid är i antågande? Nej. Det är trots allt en ytterligt låg sannolikhet för en krock mellan en lite större asteroid och jorden.

NASA försöker hålla koll på alla dessa "nära-jorden-asteroider". Till sin hjälp har man bl a rymdobservatoriet WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer). Den har studerat förekomsten av potentiellt farliga asteroider i vår närhet och försökt kartlägga så många som möjligt av dem.

Bilden nedan visar skillnaden mellan mer "ordinära" nära-jorden-asteoider (NEA i bilden) och de potentiellt farliga asteroiderna (PHA i bilden). PHA-asteroiderna korsar i princip jordens omloppsbana lite då och då och kommer ibland väldigt nära oss. PHA definieras som asteroider som kan fara förbi på bara några miljoner kilometers avstånd och som skulle överleva effekterna av jordens atmosfär. Om de krockade med jorden skulle de åstadkomma en hel del skada i den region där nedslaget sker.


(Bildkälla: NASA)

WISE asteroidjakt, med namnet NEOWISE, har hittills resulterat i att NASA gör en uppskattning att det kan finnas 4.700 (+- 1.500) PHA-asteroider med en diameter på 100 meter eller mer. Hittills har man funnit ca 20-30 procent av dessa. Mycket arbete återstår alltså för att identifiera resten av dessa hotfulla objekt. Observationerna visar också att det är fler PHA-asteroider än vad man tidigare trott som har omloppsbanor i ungefär samma plan som jordens bana runt solen.

torsdag 17 maj 2012

Planetmatematik - en jämförelse av planeternas storlek, massa m.m

NASA har många fascinerande websidor och man kan ägna mången dag åt att botanisera bland alla spännande faktauppgifter om allt mellan himmel och jord (bokstavligen!). Jag hittade en sida (se här) med grundläggande fakta om våra planeter. Visste du att Jupiter har en diameter som är nästan 29 gånger större än den minsta av solsystemets planeter, Merkurius, diameter. Eller att de tre innersta planeterna i solsystemet, dvs Merkurius, Venus och jorden har nästan identisk densitet, lite drygt 5 gram per kubikcentimeter. Det är rätt tungt det!

Antalet månar i solsystemet är enligt NASA just nu 169 styck (Om man räknar bort de månar som kretsar kring dvärgplaneter m.m). Jupiter leder ligan med hela 64 månar tätt följt av Saturnus med sina 62 månar. Alla de fyra yttre planeterna har ringar, även om Saturnus ringsystem är det i särklass mest framträdande.

Av planeterna är Venus något av jordens systerplanet. Det finns många likheter mellan Venus och jorden. Storleken är nästan densamma liksom densiteten m.m. En gång i tidernas begynnelse hade kanske Venus bättre förutsättningar för liv än idag då växthusklimat värmt upp planeten till sisådär 450 grader Celcius.

Kolla in den här bilden där planeternas storlek och avstånd från solen är skalenliga.

Our Solar System
(Bildkälla: NASA)

Rymdsondsstatus i maj 2012

Var befinner sig alla rymdsonder just nu? Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har med hälp av amatörastronomen Olaf Frohns "rymdsondskarta" skrivit en statusrapport. Kartan visas nedan, men klicka på länken till Planetary Society Blog för en bättre bild. Här kommer lite sammandrag från Emilys rapport med mina kommentarer om de mest intressanta rymdsonderna.


(Bildkälla: Olaf Frohn via Planetary Society Blog)

De flesta rymdsonder fortsätter, liksom i april, med sina observationer av solen, planeter, månar, asteroider m.m. De största förändringarna i maj är att rymdsonden Dawn nu lämnar sin låga omloppsbana runt asteroiden Vesta för att återigen inta en lite högre bana. Så småningom, i augusti, lämnar sonden Vesta för en långfärd till nästa mål: dvärgplaneten Ceres. Rymdsonden Messenger gör tvärtom och flyger nu närmare Merkurius. Det tar bara 8 timmar att kretsa ett varv runt planeten. Rymdsonden Cassini fortsätter sina spännande förbiflygnngar av Saturnusmånar. I maj är det bl a Titan, Dione och Enceladus som ska studeras. Rymdsonden MSL med Marsfordonet Curiosity kommer allt närmare Mars. Nu är det mindre än 3 månader till landning! Det blir sommarens stora nöje att följa denna sond.

I övrigt fortsätter ESA:s rymdsond Venus Express ända till år 2014 med att utforska Venus hemligheter. Tvillingsonderna Ebb och Flow i det s.k GRAIL-projektet har tagit mängder med bilder av månen (se här). En annan månsond, Artemis, är mer anonym. NASA verkar inte ha rapporterat något på länge från den. Desto mer rapporteras från rymdsonden LRO:s utforskning av månen för att inte tala om de olika solsondernas (SDO, SOHO, Stereo) utforskning av solen. Sonderna tycks översvämma oss med bilder från månen och solen. Undrar just vem som orkar hantera hundratusentals bilder? Bra websidor har dom i alla fall med mängder med intressanta bilder (se websidorna för SOHO, SDO och Stereo).

Rymdsonderna MRO, Mars Odyssey och Mars Express fortsätter studera Mars. NASA:s Marsfordon Opportunity står fortfarande parkerad vid Endeavourkratern för att "samla kraft". Den ska väl snart börja köra runt lite igen på Mars. Från Mars Express kommer det en hel del intressanta nyheter. Uppdraget har blivit förlängt till 2014. Mars Odyssey är den hittills mest långlivade Marssonden och fortsätter rapportera nyheter i en strid ström. Alla dessa Marssonder har bra websidor (Kolla in Mars Express här, MRO här och Mars Odyssey här) med en enorm mängd fina bilder.

Två rymdsonder som är på väg mot yttre solsystemets himlakroppar är Juno och New Horizons. Juno mot Jupiter och New Horizons mot Pluto. Allt verkar gå planenligt så här långt och 2016 resp 2015 ska de nå fram. ESA:s rymdsond Rosetta är på väg mot en komet, 67/P Churyumov-Gerasimenko, som den når 2014. Även rymdsonden ICE kan tänkas rikta in sig på en komet, med det finskklingande namnet Wirtanen, år 2018.

Sedan har vi ju de riktiga långfärdssonderna Pioneer 10 och 11 samt Voyager 1 och 2. Åtminstone Voyagersonderna verkar leva och frodas på sin färd mot evigheten, eller åtmistone solsystemets yttersta utpost.

Utöver det finns det några rymdsonder som befinner sig i någon slags viloläge i avvaktan på eventuella framtida uppdrag. Den kinesiska sonden Chang'e 2 ligger "still" (fast med väldigt hög fart!!) vid den s.k Lagrangepunkten nr 2. Vad den ska göra härnäst är i dagsläget oklart. Japanska sonden Akatsuki kretsar kring solen för att så småningom (kring 2017 eller så) göra ett andra försök att nå Venus. Det första försöket 2010 misslyckades. NASA:s sond Deep Impact kretsar också runt solen i avvaktan på ytterligare ett asteroiduppdrag.

Visst finns det en och annan intressant rymdsond att följa!

Sveriges nya satelliter

Websidan Arielspace har en artikel om den svenska rymdstyrelsens satsning på nya satelliter. Jag har skrivit en del om detta tidigare här i bloggen, men Arielspace har en mer detaljerad beskrivning av de olika satellitprojekten som nu ska utvärderas. Utvärderingsprocessen pågår och i slutet av året kommer förhoppningsvis beslut om vilka projekt som går "final" och som så småningom kanske realiseras. Som göteborgare och exoplanetfantast håller jag förstås på det Chalmersledda CHEOPS-projektet (Läs mer här om detta projekt).

lördag 12 maj 2012

Äntligen nya exoplanetfynd!

Efter en nyhetstorka, som för oss exoplanetentusiaster förefallit vara evighetslång, har nu ett par nya exoplanetfynd publicerats. Ett av dessa fynd har gjorts av rymdteleskopet Spitzer. Det rör sig om en s.k superjord, dvs en exoplanet som är störe än jorden, men mindre än t.ex Neptunus. Det är första gången som Spitzerteleskopet gör ett sådant fynd, vilket visar att även andra rymdteleskop än Kepler kan göra intressanta exoplanetfynd.

Den planet man upptäckt har fått namnet 55 cancri e. Det är som sagt en superjord, men den befinner sig inte inom den s.k beboeliga zonen. Planeten har en diameter som är dubbelt så stor som jordens och en massa som är 8 gånger större. Den kretsar mycket nära sin stjärna och visar samma sida mot stjärnan i sin omloppsbana, vilket innebär att det är synnerligen hett på "solsidan" av planeten. Avståndet till planeten är "bara" 41 ljusår från jorden. Förutom denna planet har stjärnan minst 4 andra planeter.

Bilden nedan är en illustration som visar hur det kan tänkas se ut vid planeten.


(Bildkälla: NASA)

Asteroiden Vestas hemligheter avslöjade

Rymdsonden Dawn har snart observerat asteroiden Vesta under ett års tid och har upptäckt en rad märkligheter med denna himlakropp. Vesta är ett slags förhistoriskt "fossil" som visar på den tidiga utvecklingen av solsystemet. På många sätt liknar den vår egen måne eller en mindre planet. Liksom jorden har den en komplex uppbyggnad med en järnkärna som omges av flera lager. Vesta tros ha skapats för mer än 4,5 miljarder år sedan och ungefär på samma sätt som de inre planeterna i solsystemet. Man tror t o m att Vesta har haft en magmaocean en bit under ytan. Många av de meteoriter som faller ner på jorden tycks härröra från just Vesta.

Vesta är också intressant ur ett topografiskt perspektiv. Det är en himlakropp med mycket höga berg och djupa dalar. Asteroiden har blivit utsatt för kraftiga meteorbombardemang, vilket format landskapet. Två mycket stora meteornedslag tros ha skett för 2 resp 1 miljard år sedan.

Den här rymdsondsexpeditionen har blivit synnerligen framgångsrik och visat att denna asteroid är betydligt mer komplex än vad man tidigare trott. Så småningom ska rymdsonden Dawn fortsätta sin färd mot dvärgplaneten Ceres. Vilka hemligheter kommer denna himlakropp att avslöja?

Bilden nedan visar en kartläggning av Vestas sydpol avseende mineralfördelning.


(Bildkälla: NASA)

Järnkärnan i Vesta är överraskande stor. Den har en diameter på ca 220 kilometer och man tror att Vesta tidigt smält helt vilket gjort att järnet sjönk till mitten av asteroiden och skapade kärnan.


(Bildkälla: NASA)

Hur stor är egentligen Vesta? Bilden nedan visar en jämförelse med några andra himlakroppar i vårt solsystem. Det är en stor asteroid, men i jämförelse med de större månarna i solsystemet är den liten. Diametern är "bara" ca 525 kilometer. Den kretsar runt solen på lite drygt 300 miljoner kilometers avstånd, dvs mer än dubbelt så långt från solen som jorden befinner sig.


(Bildkälla: NASA)

söndag 6 maj 2012

Senaste nytt från rymdsonderna

Mitt två veckor långa blogguppehåll har ägnats åt att pyssla med lite annat än rymdsondsbloggande. Det har dock hänt ett och annat under denna period så här nedan kommer en sammanfattning av det viktigaste. Min tanke är att ändra inriktning på bloggen och skriva mer översiktligt om det viktigaste kring rymdsondernas utforskning och om utforskningen av exoplaneter. Vad har då hänt de senaste 14 dagarna?

ESA satsar på rymdsond till Jupiter
Den 2 maj meddelade Europeiska rymdmyndigheten ESA att man beslutat satsa på en rymdsond till Jupiter och dess månar. Det s.k JUICE-projektets (Jupiter Icy moons Explorer) rymdsond till Jupiter ska sändas upp 2022 för att ta en närmare titt på de galileiska månarna. Resan blir hela 8 år lång, så vi får vänta ända till år 2030 innan sonden når fram. 18 års väntan alltså. Det är onekligen ganska tålamodsprövande att vara rymdsondsentusiast!


Illustration av JUICE (Bildkälla: ESA)

Rymdsonden Mars Express har kartlagt vulkanisk aktivitet
ESA:s rymdsond Mars Express har under 5 års tid kartlagt den vulkaniska aktiviteten på Mars. Sonden har funnit att planeten varit aktiv så sent som för 100-250 miljoner år sedan. Mars har flera mycket stora vulkaner, däribland solsystemets i särklass största vulkan, Olympus Mons, som är över 20 kilometer hög. På bilden nedan syns denna vulkan samt ytterligare tre stora vulkaner.


Några vulkaner på Mars (Bildkälla: ESA)

Inga nya exoplanetfynd
Jag har tidigare här i bloggen varit lite förundrad över den totala bristen på nya exoplanetfynd. Totalsiffran 763 har inte förändrats på länge. Det är oerhört få nya exoplaneter som upptäckts under året och man undrar lite vad det beror på. Keplerprojektet kommer inte heller med särskilt mycket nyheter nuförtiden. Med tanke på alla de exoplanetkandidater man upptäckt så lär det väl komma en rapport snart.

Rymdsonden Cassini fortsätter utforska Saturnussystemet
Sonden Cassini har under en lång följd av år studerat Saturnusmånar. En av de mer spännande månarna är den lilla kraterfyllda Phoebe. Den tycks vara betydligt mer planetlik än vad man tidigare trott. Forskarna tror att det är en s.k planetesimal, dvs en stenklump som blivit över när planeterna bildades. Annars är många av de mindre månarna infångade asteroider m.m som saturnus dragit till sig.



Månen Phoebe (Bildkälla: NASA)

Cassini har också flugit nära månen Enceladus en sista gång före år 2015. Även denna gången studerades de vattengejsar som finns på månen. Även månen Dione har studerats. Denna kraterfyllda måne har en del konstiga "streck" på ytan.


Månen Dione (Bildkälla: NASA)

Kan man tjäna pengar på asteroider?
Ja, det tycks ett antal amerikanska miljardärer tro. Man har nämligen lanserat projektet Planetary Resources som går ut på att ta hem en mindre asteroid till jorden för att komma åt dess naturresurser (Se artikel i Populär Astronomi). En rad kändisar är delaktiga i projektet. Man kan ju fundera på om det kan vara ekonomiskt lönsamt att skicka upp en rymdfarkost för att hämta ner rymdmateria. Rätt kul idé annars!

Supermåne igen!
Det har väl inte undgått någon att vi har en supermåne igen. Den är (skenbart förstås) lite större än vanligt eftersom avståndet till månen är något kortare än i genomsnitt. Det är ju också klart väder så det är bara att ge sig ut för att kolla in månen.