Illustration av en ensam planet (Bildkälla: NASA)
Illustrerad Vetenskap hade en artikel om dessa ensamma planeter i januari i år. Jag skrev en del om detta i ett inlägg här i bloggen (läs här). Enligt tidskriften kan antalet sådana "vagabonder" vara större än antalet stjärnor i vår galax. Det skulle innebära att det rör sig om mer än 200 miljarder planeter! Någon av dem kan ju faktiskt befinna sig betydligt närmare oss än den närmaste stjärnan, Proxima Centauri, som är 4,2 ljusår bort. Hur hittar man då dessa planeter? Jo, med hjälp av en teknik som heter microlensing. Planeternas böjer av ljuset något från bakomliggande stjärnor. Det är inte lätt att upptäcka den mycket lilla effekten som en planet har på stjärnljuset.
En del av dessa ensamma planeter i rymden kan rent teoretiskt hysa liv. I brist på en värmande stjärna behöver planeten vara aktiv (vulkanism, plattektonik) och på så sätt skapa förutsättningar för liv. Frågan är väl hur livet ter sig på en planet som far fram i hastigheter på miljontals kilometer i timmen?
